I det nya avsnittet av Pilgrimspodden handlar det om runstenar och vad de kan avslöja om livet under vikingatiden. Nils Johan Tjärnlund intervjuar en av Sveriges ledande runforskare, Magnus Källström, som är docent i nordiska språk och verksam forskare vid Riksantikvarieämbetet och som nu är i full färd med att sammanställa en vetenskaplig utgåva om runinskrifter i Medelpad.
På 1000-talet uppstod en explosion av runstenar, främst i Mälarlandskapen. Förmodligen manifesterar de flesta av runstenarna övergången till den nya kristna tiden. Även i kustområdet runt dagens Sundsvall finns en påtaglig koncentration av runstenar. De flesta härstammar från 1000-talets första hälft, den tid då kung Olav började hyllas som helgonet Sankt Olav.
Runstenarna finns nära de rikaste gårdarna och följer de centrala vattenvägarna, Ljungan och Selångersån. Ofta placerades de nära stranden så att de skulle kunna ses av de sjöfarande. I Medelpad finns 14 runstenar bevarade och ytterligare några runstenar är försvunna. Traditionellt har man räknat med att det har funnits 18 runstenar. – Men sannolikt fanns det ännu en runsten i Skön, vilket ger sammanlagt 19 stenar. Dessutom kan det ha funnits åtskilliga stenar som vi inte har hittat, säger Magnus Källström.
En av de försvunna runstenarna fanns vid Selångers gamla kyrka. Den försvann spårlöst på 1700-talet och alla ledtrådar är välkomna i jakten på att hitta den. Det finns också en bevarad, men något trasig, runsten vid Selångers kyrkoruin.
Det ökande intresset för pilgrimsvandringar kan leda fram till en ökad nyfikenhet på runstenarna, till exempel utmed Sankt Olavsleden. enligt Magnus Källström.
– Runstenarna är fascinerande minnesmärken. På Frösön i Jämtland står till exempel Sveriges nordligaste runsten, som handlar om hur Jämtland kristnades. Den har likheter med den stora runstenen i Jellinge som berättar om hur Danmark kristnades under kung Harald Blåtand.
