Selånger som medeltida maktcentrum

Sankt Olavsleden till Trondheim tar sin början i Selånger, den plats där enligt legenden den norske kung Olav Haraldsson landsteg på sin sista färd år 1030. Platsen kom senare under medeltiden att kallas S:t Olofs hamn och Selånger blev en viktig centralplats. I takt med landhöjningen blev hamnen uppgrundad och flyttades ett stycke österut till staden Sundsvall.

Så småningom försvann spåren av S:t Olofs hamn under jordbrukslandskapet. Men frågan om hamnens lokalisering har sysselsatt både historiker och hembygdsforskare. På 1990-talet gjordes arkeologiska undersökningar i jakten på hamnen och fynden överraskade.

Leif Grundberg, överintendent och chef för Statens maritima och transporthistoriska museer, är gäst i Pilgrimspodden. Här med programledaren Nils Johan Tjärnlund vid liveinspelningen i Selånger Pilgrimscenter. Teckningen visar en rekonstruktion av hur Selånger kan ha sett ut på 1300-talet. Foto: Helene Ersson.

I detta avsnitt möter vi Leif Grundberg, överintendent och chef för Statens maritima och transporthistoriska museer och med en bakgrund som arkeolog. Han ledde utgrävningarna i Selånger och berättar om hur de avslöjade ett tidigt industriområde, ett kalkbruk, som troligen anlades i slutet av 1200-talet. Kanske användes kalkbruket när kyrkan fick sitt västtorn vid samma tid och möjligen tillverkades där murbruk även för andra kyrkobyggnader i Mellannorrland. Analyser av själva kalkstenen visar att råvaran transporterades från Limön i Gävlebukten.

Leif Grundberg, överintendent och chef för Statens maritima och transporthistoriska museer, och Bror Holm, kyrkoherde i Selånger med utsikten över den forna S:t Olofs hamn i Selånger. Grundberg berättar i Pilgrimspodden om de arkeologiska undersökningarna av den medeltida hamnen på 1990-talet. Foto: Nils Johan Tjärnlund.

Arkeologerna upptäckte också husgrunder och ett stort antal lösa föremål som vittnar om en marknadsplats med handel. Fynden av två mynt med folkungalejonet och tre kronor från kung Magnus Erikssons tid (mitten av 1300-talet) är ett belägg för hur Selånger och Medelpad var inlemmat i ett framväxande finanssystem, en monetarisering av ekonomin. Att mynten hittades vid en hamnplats är extra spännande, eftersom mynt annars främst hittats i kyrkor.

I jorden fanns också krukskärvor av keramik med ursprung i Siegburg i tyska Rhendalen. Den importerade keramiken var en högstatussymbol och visar att rika personer antingen bodde i eller passerade Selånger. Fynden av bokbeslag, en bronspincett och en mungiga målar upp bilden av att det förekom både läsning och musicerande.

Utsikt över den forna S:t Olofs hamn i Selånger. I bakgrunden Prästviken, en del av den ursprungliga havsviken. Foto: Nils Johan Tjärnlund.

Lägger man ihop marknadsplatsen, hamnen och kalkbruket med kyrka, tingsplats och kungsgård framträder Selångers betydelse som ett medeltida maktcentrum. I kyrkan förvarades dessutom huvudexemplaret av Hälsingelagen. Här fanns inslag ur en urban kultur gemensam för stora delar av Europa. Men det krävs mer grundforskning för att öka kunskapen om medeltidens Selånger. Det skulle bland annat vara intressant att närmare studera platsen för kungsgården.

Vi hör också om vad Leif Grundberg skulle lägga krutet på om han fick en stor summa pengar att fritt lägga på forskning.

Programledare: Nils Johan Tjärnlund.